Dansaren Anna Westberg och kontrabasisten Nina de Heney har samarbetat som duo i mer än femton år. Fokus i arbetet har varit improvisation och komposition i stunden: att finna ett kreativt flöde på scenen. De har framträtt på traditionella scener men också i vitt skilda sammanhang i kyrkor, utomhus, på konsthallar, i slott och vid bardiskar.
När Anna & Nina år 2007 belönades med Sten A Olssons kulturstipendium bestämde de sig för att bjuda in andra duos med samma konstellation, dans & bas – och konceptet Dance’nBass föddes. I utforskandet av detta fält insåg de att det fanns många fler som fastnat för denna kombination. Uppenbarligen finns det en speciell attraktion mellan den dansande kroppen och kontrabasen. Detta vill de lyfta fram.
Efter de första föreställningarnas succé på Atalante i Göteborg i maj 2008 har festivalen dykt upp i olika skepnad varje år.
För bokning av Anna & Nina som duo, kontakta info@dancenbass.se
Anna Westberg
är dansare med en klassisk balettutbildning från Stora Teaterns Balettelevskola i Göteborg och Svenska Balettskolan i Stockholm. Vidare studier ledde till fördjupning inom improvisation och releasetekniker. Anna har sedan 1989 varit verksam som frilansande dansare. Hon har t ex samarbetat med koreografen Gunilla Witt i sju produktioner, turnerat med barnföreställningar genom Regionteater Väst och drivit egna improvisationsgruppen Floke, performance-duon Skogspunk mm.
Nina de Heney
Nina växte upp i Schweiz, studerade för Miroslav Vitous vid New England Conservatory of Music 1981-83, med vidare studier 1988-93 vid Göteborgs Musikhögskola, individuella musikerlinjen, samt Diplomstudier 2004-2006 vid samma institution. Hon har varit verksam på jazz och improvisationsscenen sedan många år och i en mängd konstellationer. Nina påbörjade soloframträdanden 1992, då hon även började inrikta sig på samarbete med dansare. Utöver sin solo-verksamhet är hon aktuell i grupperna Acoustic Electronics och Lisa Ullén-Nina de Heney Duo.
Om Ninas första soloskiva:
Archipelago (Kning Disk, 2007)
”…Jag upplever Nina de Heneys spel som snarlikt hur en dansare använder sin kropp. Varje rörelse återvänder till en balanspunkt. Hon rör sig ut i hörnen, löser upp, skiftar klanger, lyssnar av, sticker iväg, snuddar hastigt om och om igen vid en punkt, där musiken balanseras på sin spets; säkert, men ändå medvetet instabilt för att ge utrymme för infall, slump, oväntade möjligheter.Och liksom dansaren alltid är hel i sin kropp så är också de Heney ett i sitt instrument. Dess stora fysiska klang och påtagliga mörka tonbildning känns kroppsligt och lätt; ansträngningarna märks inte. Och efter ett tag släpper jag helt tankarna på gamla jazzbasister; deras avsikter är andra; de Heneys stycken blir likt objekt i ett rum, som hon utforskar.” /Thomas Millroth